En dimma av lycka passerade
dagarna du gick brevid mig med
din hand i min och när du log
dina leenden som fick solen
att känna sig underlägsen.

Du packade ner ångesten
och eldade upp den innan
du gav mig ännu en kram
och sa att jag var underbar.

Med skratt pratade vi på
om allt och inget samtidigt
som hela världen log mot oss
där vi satt tillsammans du och jag.

I en vänskap som gjorde mig lycklig
åt vi hallon och sa ord som vi inte
vågade säga till andra men vi litade
ju på varandra så det gick ju
bra ändå.

Med en sista kram och ett
“vi ses igen” gick du men dina
kramar stannade kvar och
gjorde mig tillräckligt
stark för att våga längta
tills nästa gång.

By Alice Hartvig